tisdagen den 17:e april 2012

En rubrik och artikelns innehåll

Rubriksättningens fantastiska värld är förunderlig och helt fantastisk. Häromveckan skrev Ulf Bjereld en debattartikel på SVT Debatt där rubriken blev satt (av SVT) till något i stil med att "Carl Bildt resonerar som en knarklangare". Någon timme senare hade någon på SVT reagerat och ändrat rubriken till "mindre" kontroversiella "S och M i armkrok i vapenfrågan". Länkningen med knarkrubriken ligger dock kvar. Att rubriken är viktig kan knappast förnekas.

Idag har Stefan Löfven och Magdalena Andersson inne en artikel på DN Debatt. Rubriken lyder "Människor har eget ansvar för att bli anställningsbara". Den ger för handen att S nu banne mig har tagit till sig den borgerliga retoriken och dogmen om att individen ansvarar för sig själv och att om man är arbetlös så är det ens eget fel. Självklart upprör denna rubrik en och annan sosse och spär på irritationen som baseras på känslan av att firma Löfven & Andersson har fört politiken högerut under sin korta tid vid rodret. Men när man sen läser artikeln kan man inte annat än förvånas.

Artikeln handlar nämligen inte alls om människors bristande ansvar för sin egen anställningsbarhet. Den handlar om en passiv regerings ovilja att satsa på att göra människor anställningsbara och samma regerings total brist på idéer för att stödja innovationer och entreprenörskap. Totalt avhandlas ungefär 15 stycken i texten varav ETT stycke berör frågan om individens eget ansvar och där ordet "plikt" klingar som ett eko från moderat retorik. Men rubriken sitter där ändå och givetvis var det denna rubirk som t ex refererades i reklamradions korta nyhetssändning i morse med konsekvens av att S närmar sig M istället för att S faktiskt skapar något nytt genom sitt starka fokus på näringspolitik och jobb.

Visst, man kan kvida, klaga och gnälla över medias orättvisa behandling av oppositionen och det kan tyckas tjatigt att vi i t ex bloggosfären påtalar det gång på gång. Men frågan är, vem ska annars göra det? DN lär ju knappast rannsaka sig själva även om behovet av det är synnerligen påträngande.

*****

Bloggat: Peter A skriver bra om ovan nämnda artikel

Läs mer på Socialdemokraterna

2 kommentarer:

  1. Men det är ju faktiskt ett syfte med att Löfvén och Andersson dolt sitt egentliga budskap - förslag om högt i tak och bortre parentes - så väl att de lagt det sist och undanskymt och endast antydningsvis. Om två veckor talar de ur skägget - ungefär samtidigt som den s k socialförsäkringsutredningen lägger fram något - i maj var väl det tänkt. Så detta är sedan länge planerat, men man vågar inte gå ut med det för hårt för att man inte vill mista medgången i opinionen som tystnaden och undanglidningarna har skapat. Löfvén har dock redan från början varit ganska tydlig med att han tänker föra mer eller mindre identisk politik som M. Det visar han ju också med ett ja till självmordspakten - ja faktiskt, så leder åtstramningspolitiken som europakten innebär till drastiskt ökade självmord i både Grekland, Italien, på Irland osv. Det kan man inte kalla solidarisk politik med kamrater i Europa - att säga ja till en låglönepakt som kommer att kasta ut hundratusentals offentliganställda i djupaste nöd och tvinga dem att leva under u-landsliknande betingelser. Den pakt som Löfvén så stolt säger ja till har Europafacket sagt klart och tydligt nej till. Den leder till att barnen hungrar i Grekland, Italien, Spanien, Irland. I många andra länder har också hållits omfattande protester mot de nedskärningar som europakten än mer ska förstärka. Att inte kalla en spade för en spade förändrar inte saken. Lika lite som Carl Bildts nyspråk gör honom till fredsmäklare.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Säg ett parti som inte vill ha bortre parantes i A-kassan (för jag förutsätter att det är den du refererar till).

      Höjt tak är vi för i S i likhet med fackföreningsrörelsen.

      Identisk politik med M är ju inte sant. Vår politik skiljer sig på många områden och det rejält.

      I frågan om pakten är vi överens om dess problem och att det var fel att acceptera den.

      Radera